Rebecca glad
Jag trodde seriöst att den här veckan skulle bli totalt sämst. Den hade en hemsk start i måndags som följdes upp av en dålig dag i tisdags och en ännu sämre onsdags kväll igår (trots att VIK vann ). Jag vet inte var det har varit med mig. Allt har bara blivit fel, och inget har blivit som jag velat. En enda hög av misslyckanden och självkritiseringar hit och dit, det är vad mina tre första dagar på vecka 42 har bestått av.
Jag kan ju säga att den där lilla stunden jag hade inne hos Roberta igår, efter hockeyn, var något jag verkligen behövde.
Jag behövde någon som bara la sitt stora huvud i min famn och förstod hur jag kände, och på sitt egna lilla sätt ge mig den tröst jag var i behov av. För igår kväll kändes det som om jag skulle gå i tusen bitar när som helst. Har inte känt så på ett sånt himla långt tag att jag t.o.m glömt bort vad det ordet jag söker efter heter. Vad var det nu då? Just det, depression.
Men nu ikväll känner jag mig helt tvärtom från vad jag kände igår! Humöret är på topp helt enkelt, trots ruskvädret.
Varför är det så? Jo, det ska jag säga, att det har jag inte den blekaste aning om. Allt känns bara så bra! Inget speciellt har väl hänt, men inte heller något dåligt. Jag har bara fått dagen dit jag ville, och det var bort från alla självömkande tankar som knackade på dörren in till mitt huvud igår och ogästvänligt steg på. Men dom har jag nu lämnat åt gårdagen, och hoppas nu istället på att veckan får ett lyckat slut (i alla fall ett bättre slut än vad den fick en början ).
Jag får nog tacka stallet, hesten, samt mina hästflickor, som fick mig på helt andra tankar och på ett sånt mycket bättre humör. Cred till er!
Inte ens att Mora resan blev inställd, för min och mina kvinnors del, förstör mitt humör!
Avslutar mitt inlägg med massa glada gubbar
=) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =)
XOXO /R
Jag kan ju säga att den där lilla stunden jag hade inne hos Roberta igår, efter hockeyn, var något jag verkligen behövde.
Jag behövde någon som bara la sitt stora huvud i min famn och förstod hur jag kände, och på sitt egna lilla sätt ge mig den tröst jag var i behov av. För igår kväll kändes det som om jag skulle gå i tusen bitar när som helst. Har inte känt så på ett sånt himla långt tag att jag t.o.m glömt bort vad det ordet jag söker efter heter. Vad var det nu då? Just det, depression.
Men nu ikväll känner jag mig helt tvärtom från vad jag kände igår! Humöret är på topp helt enkelt, trots ruskvädret.
Varför är det så? Jo, det ska jag säga, att det har jag inte den blekaste aning om. Allt känns bara så bra! Inget speciellt har väl hänt, men inte heller något dåligt. Jag har bara fått dagen dit jag ville, och det var bort från alla självömkande tankar som knackade på dörren in till mitt huvud igår och ogästvänligt steg på. Men dom har jag nu lämnat åt gårdagen, och hoppas nu istället på att veckan får ett lyckat slut (i alla fall ett bättre slut än vad den fick en början ).
Jag får nog tacka stallet, hesten, samt mina hästflickor, som fick mig på helt andra tankar och på ett sånt mycket bättre humör. Cred till er!
Inte ens att Mora resan blev inställd, för min och mina kvinnors del, förstör mitt humör!
Avslutar mitt inlägg med massa glada gubbar
=) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =) =)
XOXO /R
Kommentarer
Trackback
